Bioteria hade fått den stora äran att medverka under COP15 (FNs Klimatkonferens) och mellan seminarium och kungliga möten så passade vi på att utforska alla utställare. Vi såg väldigt många spännande produkter och nya tekniker som kan lösa både vår klimatkris och miljöförstöring. Vi såg nya generationens vindkraftverk, självförsörjande lycktstolpar, modeller på fullskaliga och lyckosamma projekt för att leda ner och kapsla in koldioxid från stora kolkraftverk och bilar som kunde åka jorden runt utan en enda droppe bensin. Jag blev riktigt glad.

MEN jag såg mest innovatörer. Endast ett fåtal entreprenörer. Jag såg en massa politiker. MEN en massa politisk ovilja. Jag lyssnade på en massa visdom. MEN såg bara redan frälsta åhörare.

Vi måste hitta kommunikationskanaler ut till alla delar av världen och till alla samhällsskikt.

Innan COP 15 levde jag i tron om att vi som kollektiv måste lägga mer pengar på forskning och utveckling, att vi måste utveckla mer och fortare annars går allt åt pipsvängen. MEN i verkligheten behöver vi utveckla mindre. Vi behöver sluta utveckla och istället fokusera på att implementera alla dessa fantastiska lösningar och nya tekniker i vårt samhälle. Vi behöver skapa bättre finansieringsmöjligheter för miljöteknikföretag så att vi kan bygga broar över "dödens dal". ("Dödens dal" är den utvecklingsfas som ett företag hamnar i när den färdigutvecklade produkten ska ut på marknaden. Jag skall utveckla detta i en framtida blogg).

Och för Sveriges del behöver vi också skapa helt nya broar till exportmarknaden. Alla broar vi har idag handlar om att exportera produkter som produceras. Framtidens export kommer handla mycket om att exportera tjänster, förfarande, kompetens och mycket annat som inte kan paketeras i en förpackning.

Det som inspirerade mig att skriva om just detta idag är Al GOREs nya bok "Our Choice" (som för övrigt finns som en riktigt snygg interaktiv app för iPhone och iPad). I bokens första kapitel gör han samma reflektion som ovan. Han konstaterar också att all teknik finns för att lösa vår klimatkris flera gånger om. Al Gore fokuserar mycket på vår vilja till förändring på individnivå. Det är naturligtvis ett måste, men vi måste även förändra lagar och för det krävs det politiskt mod. Vi måste skapa energi så att den politiska oviljan och fegheten som egentligen bara handlar om ett valspöke förändras till en politisk vilja. Först då kommer den individuella viljan att blomstra. Först då kommer vi nå verklig förändring.

Avslutningsvis vill jag avsluta denna blogg med ett fantastiskt citat från ovan nämnda bok som är ett gammalt afrikanskt ordspråk:

"OM du ska resa fort. Res ensam. OM du skall resa långt. Res tillsammans."

Och precis som Al Gore nämner i boken så behöver vi resa långt. Och fort.

/Niklas Axelsson