Description Mid-code Crisis www.bioteria.com/vd-blogg on, 16 november 2011 08:30:00 on, 16 november 2011 08:30:00 /vd-blogg/blog/2011/november/handduk-pa-golvet Jag bor väldigt många nätter på hotell runt om i Sverige. Jag försöker oftast välja ett hotell med ett bra miljöarbete, men det är inte alltid det går. Hotellen är därmed av varierande kvalité och miljöprofilering. Men någonting som alla de hotell jag bott på har gemensamt är att precis alla har den där lilla skylten på toaletten som någon smart ekonom kom på i början av 90-talet: "Vi tänker på miljön. Vi tvättar bara handdukar som ligger på golvet…." ibland efterföljs det med någon mening om hur vi på så sätt undviker tillskott av främmande kemikalier till naturen. Va faan det är 2012 nu. Vi måste gå vidare. Det ligger förvisso en del sanning i detta men trovärdigheten i skylten sänks rätt kraftigt när man ser sig omkring i rummet….   Nu är det dags för hotellen att ta nästa steg i "miljöarbetet". NU måste hotellen snart slänga ut alla gamla energislukande kylskåp, tv-apparater, skaffa rumstermostater (som centralstyrs), och också sluta städa med samma hemska kemikalier som dem vill undvika i handdukstvätten!! Jag bara önskar att någon skrev "Vi vill spara pengar därför tvättar vi bara de handdukar som ni slängt på golvet". Punkt. Det är inget fel med att spara pengar och miljö samtidigt. Det är inget fel att spara pengar överhuvudtaget. /vd-blogg/blog/2011/november/handduk-pa-golvet /vd-blogg/blog/2011/november/handduk-pa-golvet on, 16 november 2011 08:30:00 /vd-blogg/blog/2011/november/stor-artikel-i-tidningen-bygg-och-fastighet Tidningen Bygg- och Fasighet har skrivit en artikelserie om energismarta lösningar för fastigheter. Av många duktiga kollegor i branchen har tidningen valt att lyfta vår teknik på hela två sidor. Här kan du läsa artikeln >> Bara att bli omnämn i tidningen är naturligtvis hedrande och visar på att vi arbetar åt rätt håll, men det som känns ännu mera speciellt är att artikeln inte på något sätt är köpt. Vi behövde inte köpa annonser eller annat som tidningarna brukar vilja ha. Jag har genom åren kategoriskt sagt nej till "köpta" artiklar. Detta för att behålla trovärdighet och en hög integritet.   I mitt "subjektiva jag" så har jag också alltid trott på att någon bara måste skriva om Bioteria snart och den nytta som vår teknik medför.   Att våra tekniker löser många problem det är det få som tvivlar på idag, det som däremot känns extra kul är att också branschen nu börjar förstå att vår bioteknik även kan göra stora miljö- och energibesparingar. Som sagt stolt och glad!! /vd-blogg/blog/2011/november/stor-artikel-i-tidningen-bygg-och-fastighet /vd-blogg/blog/2011/november/stor-artikel-i-tidningen-bygg-och-fastighet må, 14 november 2011 12:54:00 /vd-blogg/blog/2011/november/bioteria-i-radio Jag blir alltid glad när någon från media uppmärksammar ett av Sveriges mest dolda och allvarliga miljöproblem; Fett i ledningsnätet. Det blir sen ännu roligare när Bioteria omnämns i sammanhanget.   Här kommer ett litet klipp från P4. Samma vecka gjordes även ett repportage i Gefle Dagblad. /vd-blogg/blog/2011/november/bioteria-i-radio /vd-blogg/blog/2011/november/bioteria-i-radio må, 07 november 2011 07:55:00 /vd-blogg/blog/2011/oktober/guess-who-is-back! Äntligen kan jag börja blogga igen. Under hösten har vi valt att byta hemsideverktyg, vilket har minimerat mina möjligheter till att blogga. Jag har så mycket att berätta. Det händer så mycket bra saker, både för Bioteria och miljötekniksverige. Vi är bra. Ibland kan jag irritera mig på att vi svenskar ska vara så självgoda när det gäller teknikutveckling, samhällsbyggande eller politik. Visst är Sverige bra. Jättebra till och med. Men ibland förvirrar vi oss i vår egen självgodhet. När det gäller vår miljöteknik inom fastighetsbranschen så är vi ta med tusan bäst i klassen. Det finns få länder i världen som kan mäta sig med oss. Det konstaterande gör vi efter att ha medverkat på Green Building konferensen i Toronto. Vi ligger helt klart 10 tal år före andra länder. Det tycker jag är skitkul Det skapar möjligheter för många svenska miljöteknikföretag att växa utanför Sverige. Kul.   Under sommaren har vi byggt ett avloppsreningsverk i Soultalokta. Bilden är tagen på Johan Bark ner i BioMINI XXL. /vd-blogg/blog/2011/oktober/guess-who-is-back! /vd-blogg/blog/2011/oktober/guess-who-is-back! fr, 21 oktober 2011 16:21:00 Niklas Axelsson /vd-blogg/blog/2011/augusti/knack-knack-pa-dorren… Min son Kalle är snart  fem år gammal och är lite blyg och försiktig av sig. Här om dagen kom han tillbaka med nedsänkt huvud från en kompis hus. Ensam. Trots att kompisarna var hemma. När jag frågade Kalle varför, så ljög han och sa att dem inte var hemma. När jag pressade honom lite så kom det fram att han inte hade vågat knacka på dörren och frågat ifall kompisarna ville leka….. Att vara lite blyg och försiktig är naturligtvis fullt normalt och absolut inget som vi funderar på. Men samtidigt så vill jag förklara för min Prins att det är viktigt att våga knacka på dörren. För framtiden, för ett roligare liv. När jag säger de orden till Kalle så slår det mig samtidigt att det faktiskt är så. Mycket i livet, både professionellt och privat, handlar faktiskt om att våga "knacka på dörren" både symboliskt och fysiskt. Som miljöentreprenör har det varit direkt avgörande att våga knacka på dörren till det okända. Och det kända. Det är först när en dörr öppnar sig som vi får en känsla och en riktigare bild av insidan. Av det nya rummet. Symboliskt och fysiskt. En öppen dörr skapar möjligheter att också kunna kliva in och ta del av rummet. Värme eller kyla. Och det händer något. Detta är en av de saker som är viktiga att våga bemästra som entreprenör, och i synnerhet viktigt som miljöentreprenör; att våga knacka på och sen våga kliva in. Jag ser tyvärr många kollegor som sitter och väntar på att någon annan ska knacka på. Jag ser till och med dem som sitter och väntar på att någon annan ska knacka på  och  öppna dörren. Och det läskiga är de som förväntar sig att någon annan ska göra hela jobbet. Symboliskt och fysiskt. Så nu springer Kalle runt och säger att det viktigaste med livet är att våga knacka på dörren. Och han tränar. Symboliskt och fysiskt (aggggrrr). Samtidigt som det är viktigt för alla människor att våga "knacka på dörren", privat och professionellt, så är det lika viktigt att vi lär oss att våga öppna dörren för det kända. Och okända. Detta gäller i högsta grad de traditionella och konventionella företagen på marknaden. Och kanske viktigaste av allt är att alla våra beslutsfattande politiker och myndigheter vågar öppna dörren till det främmande. Jag känner att det blir viktigare och viktigare att belysa detta så som denna värld håller på att formas, med stängda dörrar, spärrar och hinder överallt. Dörrar mot andra politiska system, andra åsikter, andra hudfärger, andra sexuella läggningar och kanske framförallt de läskiga murar som håller på byggas upp mellan olika religioner. Symboliskt och fysiskt. Så våga knacka på dörren för ett roligare och intressantare liv. Och för ett ännu mera spännande liv så utmana dig själv genom att även våga öppna dörren till det kända och det okända. Symboliskt och fysiskt. Snart är det vardag. Den längtar jag till. Symboliskt och fysiskt. /vd-blogg/blog/2011/augusti/knack-knack-pa-dorren… /vd-blogg/blog/2011/augusti/knack-knack-pa-dorren… lö, 06 augusti 2011 09:58:00 Niklas Axelsson /vd-blogg/blog/2011/augusti/hostplanerar-i-sommarvarmen Jag sitter för fullt och planerar höstens alla aktiviteter. Och det slår mig vilken spännande höst vi har framför oss. Vi kommer bland annat utöka vårt produktportfölj med en helt ny produktserie som kommer innebära att vi blir ett ännu mera komplett miljöföretag som med varje ny produkt gör att vi kan erbjuda våra kunder en ännu mera miljöriktig helhetslösning. Vårt erbjudande växer samtidigt som kund- och miljönyttan ökar dubbelt upp. Det känns verkligen bra. Vi kommer också att representera svensk miljöteknik på en miljökonferens i Toronto i oktober. Det känns otroligt spännande och stimulerande att få visa upp Bioteria på Green Building konferensen  under den svenska  SymbioCity  flaggan. Utöver det så håller vi på att slutför några verkligt spännande projekt inom avfallstekniken. Här kommer vi under sena hösten att kunna erbjuda väldigt unika lösningar för avfallshantering. Lösningar som marknaden inte visste att dom önskade…. Det kliar verkligen i mina fingrar att få berätta mer. Men bloggen ska naturligtvis inte föregå eller potentiellt förstöra någon kommande produktlansering…..  Njut nu av allt. Snart är den fantastiska vintern tillbaka. Längtar redan. /vd-blogg/blog/2011/augusti/hostplanerar-i-sommarvarmen /vd-blogg/blog/2011/augusti/hostplanerar-i-sommarvarmen to, 04 augusti 2011 07:31:00 Niklas Axelsson /vd-blogg/blog/2011/juli/italien-–-perfektion-tar-tid… Italien - God mat, gott vin, snygga bilar, designade kläder och en himla massa solpaneler. Perfektion tar tid. Jag älskar varje sekund på Bioteria och jag verkligen brinner för vårt arbete. Men när jag har semester har jag alltid haft lätt att koppla av och det är sällan som jag grubblar över något jobbrelaterat. Semester är en tid för vila och umgås med familj o vänner. Vi alla behöver en tid av passivitet. Som småbarnsförälder är det inte direkt passivitet men ändå så är semestern en symbol för något annorlunda än den vanliga (oftast stressiga) vardagen. Vår annorlunda vardag gjorde vi i Italien. Det var fantastiskt. Jag har alltså under två veckors tid bilat runt i Italien. Från Milano till Rom. Vilken fantastiskt kulinariskt resa och spännande land. Helt otroliga och välutvecklade smaker. Från bruschettan till de fantastiska vinet, via gelaton till Kaffet. Allt inbakat i den fantastiska maten. Alla smaker lirar med varandra från början till slut. Perfektion tar tid. När Italienarna serverade pasta och lagrat vin, så käkade vi fortfarande flugsvamp i Sverige. Ge oss samma tid så ska ni få se att våra köttbullar och Biff Rydberg  får våra gästande finsmakare att gå upp i spinn och ge  Mackmyra  1000 år till så kommer nog även Skotten bli avundsjuk. Trots "passiviteten" från arbetet så är det ofta så att de bästa idéerna dyker upp under semestern. De bara poppar upp helt enkelt, sen får dem växa på sig tillsammans med någon sommarpratare på P1 eller någon spännande ljudbok. Under den här resan har jag kommit på en del bra saker som vi ska börja jobba med redan i höst. Bland annat har jag funderat färdigt hur vi ska lösa problemet med fettavskiljare i de stora europeiska städerna med gamla ledningsnät och trånga utrymmen. Det känns spännande och det möjliggör en enklare expansion av vår kunskap och teknik. Hoppas jag. Perfektion tar tid. :) Trots allt det kulinariska (som jag ändå på något sett förväntade mig) så är jag mest imponerad över alla dessa solpaneler överallt. Det spelade ingen roll om vi var i det högutvecklade Milano eller i  Pienza  (en renässans-by av högsta klass, som påverkade hela renässansens utveckling), så klädde snygga solpaneler fasader och tak. Det gjorde mig extremt glad. Jag blev nyfiken på varför just Italien var så långt framme med solenergi. Att solen lyser flitigt i Italien kanske vore rimligt, men sanningen är att solen lyser tillräckligt i nästan alla länder i Europa för att motivera utbyggnad. Jag hade mina misstankar. Efter någon halvtimmes  googlande  så hade jag svaret: Pengar! Subventioner! Statligt stöd! Precis som vår utbyggnad av vindkraft eller  Etanolfabriker . Jag är dock fortfarande glad, för  solenergi  tror jag på. Att bemästra och utnyttja solenergin är enligt min mening den viktigaste nyckel till ett hållbart energisamhälle. Solen ger oss ca 400.000.000.000.000.000.000.000.000 Joule/sekund. Gratis. Solen har lyst i över 14 miljarder år. Perfektion tar tid. Det tråkiga med Italien var stanken av klorin och alla dessa hemska kemikalier som jag såg i hyllorna och i städvagnarna på hotellen och restaurangerna som vi käkade på. Solpanel på taket och klor i toaletten är som en stor Amerikanare (eller Ferrari) med en V-8 motor som går på etanol. Inte så smart. Men perfektion tar tid. Vi är trots några klorfläckar på kläderna väldigt nöjda med Italien.  Vi ska helt klart tillbaka. Jag längtar redan efter lukten från de Toskanska vinfälten och det böljande landskapet. Buonasera! /vd-blogg/blog/2011/juli/italien-–-perfektion-tar-tid… /vd-blogg/blog/2011/juli/italien-–-perfektion-tar-tid… lö, 30 juli 2011 07:25:00 Niklas Axelsson /vd-blogg/blog/2011/juli/hellre-en-slemmig-gadda-an-tusen-broder Tills för ett par veckor sedan så fanns det två saker som jag hatade med fiske som jag nu älskar desto mer. Jag hatade att få en gädda på kroken. En kul fighter men lukten, slemmet och smaken gör mig illamående.  En annan sak som är irriterande är att fiska i en sjö med bara en massa småfisk. Så kallade tusenbröder. Då vet man att storfisken (eller ens matfisken) inte finns till och allt fiske blir meningslöst. Nu vet jag bättre. Nu gillar jag Gäddan. Han är nu min vän. I sommar har jag fiskat i Kaitum-älven och i sjön  Messlingen  i Härjedalen. Båda är belägna i en fantastisk fjällmiljö som ligger på ungefär samma höjd över havet och båda erbjuder ett fantastiskt vackert sportfiske. Från Kaitum skymtar  Kebenekaises  fjällmassiv och från Messlingen kan man njuta av Helagsmassivet. Biotoperna är liknande och tystheten smeker själen. Skillnaden ligger i antalet fisk och storleken på den fisk som nappar. Som biolog och fiskeintresserad frågar jag mig naturligtvis - Varför? Svaret är inte att Kaitum ligger 100 mil längre norrut eller att det finns färre som fiskar i Kaitum. Svaret ligger i ett mänskligt beteende från en gången tid. Messlingen som tidigare erbjöd ett fantastiskt fiske med fina öringar, rödingar och harr levererar idag "1000 bröder" och en och annan kilos öring. Harren har försvunnit och ingen röding över 2 hekto har plockats upp på flera år. Förutom att fisket är dåligt för oss människor innebär det också stora obalanser i fiskebeståndet och att biotopen är rubbad. Vi pratar om en liten fjällsjö i Härjedalen men problemet (och frågeställningen) är likvärdigt i vilken sjö eller hav som helst där fisketrycket är onormalt högt och där yrkes- eller sportfiskare inte tar ansvar för sitt fiske. Våra älvar, sjöar och hav är inte outtömliga på fisk. Det är en enkel logik som vilken unge som helst förstår. Men ändå så fortsätter vi. Märkligt. Tar vi istället  Tjounajokk  i Kaitum som exempel ser allt helt annorlunda ut. Där bestämde Ingmar (som äger fiskecampen) att han skulle börja tillämpa "Catch en release" när han tog över campen på 80-talet.  Ett uthålligt fiske. Nu en självklarhet bland många hängivna sportfiskare. Men då ett främmande fiske och det blev en stor uppståndelse. Innan hade man åkt till Kaitum och tagit upp alla fiskar och förvarat dem i stora frysboxar som man sen flög med sig hem från fisket. Älven tömdes på fisk. Fisket blev gradvis sämre, fisken blev mindre och färre (precis som i Messlingen). Ingmar fick ta mycket kritik till en början, även från sittande politiker i Kiruna som menade på att han jagade bort turisterna. Han blev också mycket riktigt av med många återkommande "fiskare". Han förlorade ett par år ekonomiskt, men idag, 31 år senare, kan Tjounajokk erbjuda världens bästa fiske efter harr och öring. Och kunderna kommer från hela världen. Och ingen vågar idag komma hem med båten till Campen full av fisk. De är knappt så att man vågar ta med sig en matfisk hem till campen. När jag den sista kvällen försöker berömma Ingemar för hans arbete ger han ödmjukt all kredit till Gäddan som jag innan denna fiskeresa föraktat så mycket på grund av sin osmaklighet och slem. Ingemar hävdar bestämt att utan Gäddan hade han aldrig klarat att vända fisket och Kaitum hade varit ett paradis för "1000 bröder" och en och annan kilos öring. Precis som i Messlingen. Gäddan jagade tusenbröderna och vi fiskare släppte tillbaka de större fiskarna så att dom kunde växa till sig. Enkelt men lika genialiskt. Det tar tid att växa i kallt vatten. En kilos harr i Kaitum är minst 10 år gammal och en trofé i de flesta missbrukade fiskevatten. I Ingemars vatten simmade flera "tonåringar"... Gör Ingemar till fiskeminister! /vd-blogg/blog/2011/juli/hellre-en-slemmig-gadda-an-tusen-broder /vd-blogg/blog/2011/juli/hellre-en-slemmig-gadda-an-tusen-broder ti, 19 juli 2011 08:35:00 Niklas Axelsson /vd-blogg/blog/2011/juli/en-tanke-fran-lappland Vi träffades i en liten lappstuga 4 mil från närmsta väg och utan mobiltäckning. Det var första gången på över 15 år som vi fick tid att ses. Tre mikrobiologer, en miljörättsjurist, en ingenjör och en som ingen trodde på. Vi sex som för länge sedan hade en dröm. En dröm om att byta ut kemiska produkter och miljöbelastande mekaniska lösningar till uthålliga biotekniska lösningar. Vi startade tidigt. Vi var bland de första i världen att kalla det vi arbetar med för industriell bioteknik. Jag kom ihåg när  Joachim Åhlander  började kalla vår bioteknik för industriell. Jag tyckte det lät tråkigt och mörkt. Idag är det genialiskt. Idag är det ett begrepp.  Kul.   Vi hade också en dröm om att förena kraften i entreprenörsandan med vår gemensamma vilja att förändra och förbättra vår miljö. På pappret en svår kombination; att förändra invanda mönster och processer, att förändra de traditionella och konventionella, att förbättra miljön, att lansera något nytt och att samtidigt tjäna pengar. Ekvationen ovan slutar oftast med ett stort minus eller en flört med de hungriga riskkapitalet. Eller ett rop efter statliga subventioner ( läs t.ex om vindkraftens snedvridna subventioner här ). Subventioner hade naturligtvis varit trevligt och tänk vilken enorm effekt vi skulle få se. Riskkapital ger uppblåsta- och konstgjort starka muskler. Men inget av dem var/är  ett alternativ för oss. Vi var tvungna att generera pengar från första stund och samtidigt ta ansvar och arbeta långsiktigt. Vi insåg därför tidigt att vår bioteknik och våra biosystem även måste generera pengar till våra kunder. Vi slutade prata om teknik & miljö och fokuserade istället på de ekonomiska fördelarna med våra produkter. En uthållig lösning måste både vara ekonomisk - och miljömässigt hållbar. Annars går det inte. Eller jag skulle vilja påstå att en uthållig lösning måste vara ekonomisk. Punkt. Miljömässigt uthålligt borde vara en självklarhet i dagens samhälle.   Idag är jag glad för den tidiga insikten. Jag hör alldeles för många företagsledare inom miljöteknikbranschen som fokuserar för mycket på att förklara hur sin tekniska pryl fungerar eller hur mycket miljö vi kan spara om alla på hela jorden använde den. Det är naturligtvis intressant för politiker, men sällan för dem som ska använda den tekniska prylen. Dem vill bara slippa ett problem och/eller spara pengar. Så enkelt är det. I vårt fall vill våra kunder att deras fettavskiljare ska fungera utan problem och inte lukta, samt att dem ska spara pengar. Så enkelt är det. Att tjäna pengar är viktigt inom alla branscher och på alla nivåer. Och det gäller naturligtvis även inom miljöteknikbranschen också MEN det gäller ännu mer för miljöteknikbranschens kunder. Det glöms allt för ofta bort i lovsången. På Bioteria är det viktigt att alla tjänar på ett samarbete. Vi, våra kunder och vår gemensamma miljö. En insiktsfullt tanke får avsluta denna blogg To know that even one life has breathed easier because you have lived, that is to have succeeded. / Ralph Waldo Emerson   /vd-blogg/blog/2011/juli/en-tanke-fran-lappland /vd-blogg/blog/2011/juli/en-tanke-fran-lappland må, 11 juli 2011 08:58:00 Niklas Axelsson /vd-blogg/blog/2011/juni/fettavskiljning-uppmarksammas-av-media! Precis som jag har  bloggat  om tidigare så är fettavskiljare väldigt viktiga för att minimera de problem som fett orsakar i ledningsnätet så som stopp, översvämningar och dyra underhållskostnader. Fett i avloppet och problem med fettavskiljare är, sett ur ett stadsbyggnadsperspektiv, en för samhället stor men dold folksjukdom. Fettavskiljning är något som de flesta människor vet väldigt lite om och det är på grund av denna okunskap något som inte heller väcker intresse hos gemene man. Därför glädjer det mig något oerhört när fettstopp och fettavskiljning lyfts fram av media. Det händer väldigt sällan, men idag har  Arbetarbladet  valt att publicera en  artikel  från en funktionskontrollbesiktning i Gävle. Artikeln lyfter på ett bra och enkelt sätt fram den problematik som uppstår med dålig fettavskiljning och fett i avlopp.     Värd att läsa! /Niklas /vd-blogg/blog/2011/juni/fettavskiljning-uppmarksammas-av-media! /vd-blogg/blog/2011/juni/fettavskiljning-uppmarksammas-av-media! fr, 17 juni 2011 08:30:00 Niklas Axelsson /vd-blogg/blog/2011/juni/svarta-ondheter-och-gronmalade-monster Jag känner att det är lätt att denna blogg blir en gnäll-blogg. Jag ogillar när mina barn eller andra personer i min omgivning gnäller. Så ni behöver inte vara oroliga. Ni ska inte bara behöva läsa om jordens fördärv eller andra syniska bloggar. Här ska vi vara konkreta. Men ni ska veta att vi befinner oss i ett krig. Vi vinner inte alla slag men vi ska ta mig tusan vinna kriget. För att konkretisera denna kamp och göra den lite mera lättförstålig så ska jag berätta en kort liten saga om De Svarta Ondheterna och De Grönmålade Monstrena... "Det började för ca 250 år sedan. De Svarta ondheterna hade varit instängda i miljontals år. Efter att ha varit nedtryckta under så lång tid kan ni tänka er att de var fulla av energi. Precis som anden i flaskan släpptes de så en dag fria. Från den dagen har de infriat alla våra önskningar. Vi är dem vi är, mycket på grund av dem. Deras konungar (läs:olje-schejk och baroner) har på ett slugt sätt förtrollat vår värld och gjort oss beroende av denna smet. De Grönmålade Monstrena är egentligen en utveckling av De svarta ondheterna. När folket började inse vilka hemskheter som hände med vår planet så började folket kräva att De svarta Ondheterna skulle behållas instängda. Vi skulle täppa till alla hål och vi skulle vända oss mot de gröna. De Svarta Ondheterna och deras kusiner blev genast oroliga och startade krig. Överallt. Men folket krävde fortfarande att de skulle stängas in. Medan krig blossade upp så vilseledde De Svarta Ondheterna folket med gröna täckmantlar. I början fungerade det. Men rätt snart blev folkets media bra på att lyfta bort de gröna täckmantlarna. Då började De Svarta Ondheterna att grönmåla sig. De förvandlades till De Gröna Monstrena (läs: Green Wash företag). De Gröna Monstrena är ännu farligare för folket för de syns inte. De upplevs som gröna. De behandlas som gröna av de folkvalda. Och de behandlas som gröna av folket..." De senaste roliga (tragiska) exemplet på ett grönt monster är Preems lansering av den "nya" dieseln.  Extern länk >> Allt känns bra när man läser på deras hemsida. Ett grönt monster som lurar oss alla... Eller? /vd-blogg/blog/2011/juni/svarta-ondheter-och-gronmalade-monster /vd-blogg/blog/2011/juni/svarta-ondheter-och-gronmalade-monster on, 15 juni 2011 10:35:00 Niklas Axelsson /vd-blogg/blog/2011/juni/fett,-inte-bara-ett-halsoproblem! Fett är källan till väldigt många miljö- och hälsoproblem. Jag vill till och med påstå att problemen med fett är en av västvärldens största utmaningar i arbetet med att minimera skadorna på miljön från mänsklighetens ingrepp. Fett är inget farligt ämne i sig, snarare tvärtom. Vi människor och djur behöver fett för att överleva. Det största problemet med fett är att det är klibbigt. Och eftersom det är klibbigt så fastnar det i avloppsledningsnäten. Det kan även fastna i våra artärer och i värsta fall leda till hjärtinfarkt eller blodproppar. Faktum är att hjärt- och kärlsjukdomar är väldigt vanliga och vi vet alla vad den ultimata utgången är. Fett i avlopp och artär Våra städer kan liknas med våra kroppar. Städernas artärer kallas avloppsledningsnätet. När dessa sätts igen bildas "blodproppar" som gör att orenat avloppsvatten måste breddas ut i våra sjöar och vattendrag. Ibland sker detta till känsliga recipienter som tar lång tid på sig att återhämta sig. Utöver detta så orsakar det även översvämningar med stor ekonomisk förödelse som följd. Våra städers hjärtan är de kommunala pumpstationerna som pumpar avloppsvattnet från olika stadsdelar till reningsverket. När "hjärtat" sätts igen stannar det och vi tvingas att dirigera orenat vatten ut i känsliga recipienter. Vi måste ta hand om våra artärer och hjärtan. Det vet vi idag. Samma sak gäller i högsta grad våra städer där problemet med fett bara ökar för varje år som går. Det finns mycket som vi kan göra för att minska fettet i våra ledningsnät. En sak är att se till att alla verksamheter som hanterar livsmedel installerar fettavskiljare som är rätt konstruerade och dimensionerade efter verksamheten. Okunskapen kring detta till synes enkla krav förtjänar egentligen en alldeles egen blogg. Sen är det naturligtvis viktigt att vi sköter om de fettavskiljare som redan är installerade. Annars är hela operationen bortkastad i likhet med en person som fortsätter att röka efter en "by-pass" operation. /Niklas /vd-blogg/blog/2011/juni/fett,-inte-bara-ett-halsoproblem! /vd-blogg/blog/2011/juni/fett,-inte-bara-ett-halsoproblem! ti, 14 juni 2011 16:02:00 Niklas Axelsson /vd-blogg/blog/2011/maj/vad-ar-hallbar-utveckling Jag satt igår kväll och funderade på vad hållbar utveckling egentligen är. Vad är målet? Inom både idrotts- och näringslivet är det viktigt att kommunicera ut en vision för gruppen vart man är på väg. Sen är det viktigt att sätta tydliga och mätbara mål för både gruppen och individen. Tydliga mål nedbrutet till delmål gör att gruppen, företaget eller laget rör sig i samma riktning. Och när sen alla mål uppfylls på både individ- och gruppnivå så betyder det att även de långsiktiga visionerna och målsättningarna uppfylls.Jag har aldrig varit med om och känner inte till någon organisation som maximerat sin fulla potential utan visioner och målsättningar. Det händer bara inte.Framförallt så är det helt omöjligt att uppnå ett mål som inte tydligt har kommunicerats ut så att alla känner till vart man är på väg och hur man ska ta sig dit. Titta på bifogat klipp om hur man ska sätta mål för den som är intresserad: Så vad är vårt mål med den uthålliga utvecklingen? Vart är vi på väg? Hur skall vi ta oss dit? Jag saknar: Företagsopåverkade myndighetskrav En tydlig vision hur det uthålliga samhället ser ut om 50 år i Sverige, Europa och resten av världen Vad är vårt tydliga och mätbara mål om 1, 5, 10 år? Vad är visionen med uthållig utveckling? Är det bara inom miljö? Klimat? Eller handlar det också om barnfattigdom etc? Om någon känner någon som kan svara på dessa frågor är jag beredd att vara budbärare inom mitt lilla nätverk. "Om vi inte siktar någonstans så hamnar vi där"/Niklas /vd-blogg/blog/2011/maj/vad-ar-hallbar-utveckling /vd-blogg/blog/2011/maj/vad-ar-hallbar-utveckling fr, 20 maj 2011 15:46:00 Niklas Axelsson /vd-blogg/blog/2011/maj/marknadskrafter-motverkar-den-uthalliga-samhallsutvecklingen Vi kan inte lämna det uthålliga samhällsbyggandet till marknadskrafterna. Hur goda intentioner ett företag eller en beställare än har så drivs marknaden av vinstmaximering. Viljan att tjäna pengar skall vara en drivkraft inom miljöbyggandet men det kan inte vara den enda drivkraften. Den uthålliga samhällsutvecklingen hamnar annars i händerna på irrationella och kortsiktiga beslut och bygger på att marknadsaktörer endast köper och säljer det som gynnar miljön. Det kommer naturligtvis aldrig ske så länge en produkt är godkänd att användas och är lönsam för företaget. Miljöriktig eller inte. Varje dag stöter jag på exempel där den så kallade "marknaden" motverkar, hindrar eller förstör den uthålliga utvecklingen. Det gör mig frustrerad och arg. När det händer utanför vår bransch försöker jag att inte bli upprörd och istället göra något bra på "vår" kant för att balansera upp. Men det är svårt att hålla sig lugn ibland. När det händer inom vår egen bransch har jag ännu svårare att inte göra något åt det och hamnar i en svårhanterlig situation. OM jag skall agera så måsta jag samtidigt avvika från en av mina och företagets ledstjärnor; Att aldrig någonsin tala illa om en kollega eller en konkurrent. Min bestämda uppfattning är och har alltid varit att så långt det går undvika att "snacka skit" om mina branschkollegor. Jag ogillar när det händer mig och jag blir besviken om vi själva skulle välja den vägen. Det råder en enorm okunskap om fettavskiljare i Sverige, Europa och resten av världen. I denna okunskap blir myndighetskraven otydliga och typgodkännanden blir till falska säkerheter. Detta får till följd att företag blir "kreativa" och utnyttjar denna okunskap till att kortsiktigt vinstmaximera. Det gynnar INTE ett hållbart samhällsbyggande och resulterar i beslut som långsiktigt drabbar oss alla! Klicka  här  för att titta på ett klipp från filmen "A Beautiful Mind" som väldigt tydligt illustrerar detta beteende som är till nackdel för oss allihopa. Otydliga myndighetskrav öppnar upp för "kreativa lösningar" som bara handlar om att lura vårt egna gemensamma intresse. I detta fall att minska problemen med fett i ledningsnätet. Exemplet jag syftar på handlar om vår branschledare inom fettavskiljning som alltid tidigare visat vägen men som nu visar vägen tillbaka i tiden till Nathaniel Whitings dagar. År 1884 då fettavskiljaren uppfanns. SKÄMS. SKÄMS. SKÄMS. /vd-blogg/blog/2011/maj/marknadskrafter-motverkar-den-uthalliga-samhallsutvecklingen /vd-blogg/blog/2011/maj/marknadskrafter-motverkar-den-uthalliga-samhallsutvecklingen ti, 10 maj 2011 15:41:00 Niklas Axelsson /vd-blogg/blog/2011/maj/miljoforetagen-behover-sluta-utveckla I dag finns all teknik färdigutvecklad, är ekonomiskt försvarbar, beprövad och finns tillgänglig för att lösa alla våra miljö- och klimatproblem. Det är helt fantastiskt. Denna insikt och verklighet uppenbarade sig för mig när jag och min kollega  Joachim Åhlander  (VD för  Innu-Science  och en av Sveriges första miljörättsjurister) gick omkring på  Green Expo  i Köpenhamn för drygt ett år sedan. Bioteria hade fått den stora äran att medverka under  COP15  (FNs Klimatkonferens) och mellan seminarium och kungliga möten så passade vi på att utforska alla utställare. Vi såg väldigt många spännande produkter och nya tekniker som kan lösa både vår klimatkris och miljöförstöring. Vi såg nya generationens vindkraftverk, självförsörjande lycktstolpar, modeller på fullskaliga och lyckosamma projekt för att leda ner och kapsla in koldioxid från stora kolkraftverk och bilar som kunde åka jorden runt utan en enda droppe bensin. Jag blev riktigt glad. MEN jag såg mest innovatörer. Endast ett fåtal entreprenörer. Jag såg en massa politiker. MEN en massa politisk ovilja. Jag lyssnade på en massa visdom. MEN såg bara redan frälsta åhörare. Vi måste hitta kommunikationskanaler ut till alla delar av världen och till alla samhällsskikt. Innan COP 15 levde jag i tron om att vi som kollektiv måste lägga mer pengar på forskning och utveckling, att vi måste utveckla mer och fortare annars går allt åt pipsvängen. MEN i verkligheten behöver vi utveckla mindre. Vi behöver sluta utveckla och istället fokusera på att implementera alla dessa fantastiska lösningar och nya tekniker i vårt samhälle. Vi behöver skapa bättre finansieringsmöjligheter för miljöteknikföretag så att vi kan bygga broar över "dödens dal". ("Dödens dal" är den utvecklingsfas som ett företag hamnar i när den färdigutvecklade produkten ska ut på marknaden. Jag skall utveckla detta i en framtida blogg). Och för Sveriges del behöver vi också skapa helt nya broar till exportmarknaden. Alla broar vi har idag handlar om att exportera produkter som produceras. Framtidens export kommer handla mycket om att exportera tjänster, förfarande, kompetens och mycket annat som inte kan paketeras i en förpackning. Det som inspirerade mig att skriva om just detta idag är Al GOREs nya bok " Our Choice " (som för övrigt finns som en riktigt snygg interaktiv app för iPhone och iPad). I bokens första kapitel gör han samma reflektion som ovan. Han konstaterar också att all teknik finns för att lösa vår klimatkris flera gånger om. Al Gore fokuserar mycket på vår vilja till förändring på individnivå. Det är naturligtvis ett måste, men vi måste även förändra lagar och för det krävs det politiskt mod. Vi måste skapa energi så att den politiska oviljan och fegheten som egentligen bara handlar om ett valspöke förändras till en politisk vilja. Först då kommer den individuella viljan att blomstra. Först då kommer vi nå verklig förändring. Avslutningsvis vill jag avsluta denna blogg med ett fantastiskt citat från ovan nämnda bok som är ett gammalt afrikanskt ordspråk: "OM du ska resa fort. Res ensam. OM du skall resa långt. Res tillsammans." Och precis som Al Gore nämner i boken så behöver vi resa långt. Och fort. /Niklas Axelsson /vd-blogg/blog/2011/maj/miljoforetagen-behover-sluta-utveckla /vd-blogg/blog/2011/maj/miljoforetagen-behover-sluta-utveckla to, 05 maj 2011 14:07:00 Niklas Axelsson /vd-blogg/blog/2011/april/det-uthalliga-samhallet Våren 2011 går till historien som en turbulent tid i mänsklighetens historia. Kärnkraftsverkkatastrofen i Japan, det folkliga upproret i mellanöstern med ett skenande oljepris som följd och en lång karg vinter som bidragit till höga elkostnader för kontinentens och Sveriges medborgare. Som en röd tråd i alla dessa till synes icke sammankopplade områden går tillgången och förbrukningen av icke förnyelsebar energi. Vårt moderna samhälle är idag 2011 trots stora framsteg i flertalet forskningsområden fortfarande helt beroende av olja, kol och kärnkraft för att täcka vårt energibehov. Förutom den stora miljöpåverkan som olja och kol utgör så är det också en ändlig resurs i den meningen att i en värld med ständigt ökande befolkningsmängd så kommer knappast vår hunger efter energi att minska. Detta är i högsta grad en obekväm sanning men också ett enormt incitament att agera för förändring. Den ökade urbaniseringen betyder inte att vi äter mindre och matproduktionen är idag väldigt starkt kopplad till oljetillgången. Jag vill inte vara en, som de säger i USA, en "Alarmist" men vi måste komma till en kollektiv insyn i vad som håller på att hända och tillsammans jobba för att skapa ett uthålligt och väl fungerande samhälle. Smarta energilösningar som tar tillvara annars i onödan spilld energi och förhindrar förbrukning av överskott kommer att spela en stor roll i lösandet av denna gåta.  Jag startar denna blogg med visionen att inte bara öka mitt företags närvaro på webben (och därmed få mera träffar på Google) utan också med ambitionen att sprida kunskap om hur den industriella biotekniken bör vara med i en hållbar stadsutveckling, samt öka medvetenheten om framtidens energiförsörjning. "För att bygga det uthålliga samhället måste vi fylla samhället med uthålliga lösningar" VD Niklas Axelsson /vd-blogg/blog/2011/april/det-uthalliga-samhallet /vd-blogg/blog/2011/april/det-uthalliga-samhallet on, 27 april 2011 13:56:00